Barnkalas
Idag efter M's skola bar det av till helt andra sidan av Staten Island där det vankades birthday party för en kille. Lokalen där kalaset höll hus heter Party Jungle, det var som en lekborg med djungeltema. Det var nästan bara killar så det var full rulle i två timmar med tävlingar, ansiktsmålning, disco samt en massa pizza, tårta och cupcakes.
Nu ska jag iväg på lite Starbucks-häng, jag vill umgås med min SI-duo in i det sista innan de drar. Buhu...
Nu ska jag iväg på lite Starbucks-häng, jag vill umgås med min SI-duo in i det sista innan de drar. Buhu...
Min sötnos!
Mexican night
Godmorgon!
Mår ni bra? Jag är trött för jag kom i säng rätt sent igår. Efter jobbet drog vi in till stan och till Upper West Side där vi åt på en mexikansk restaurang. Jättemysig kväll, det är sånt här jag ska försöka göra mer nu den sista tiden här i New York. Dessutom var det lite avskedsmiddag för Frida innan hon och Elena drar på resemånad och om bara några veckor flyger de hem till Sverige - för gott!
Mår ni bra? Jag är trött för jag kom i säng rätt sent igår. Efter jobbet drog vi in till stan och till Upper West Side där vi åt på en mexikansk restaurang. Jättemysig kväll, det är sånt här jag ska försöka göra mer nu den sista tiden här i New York. Dessutom var det lite avskedsmiddag för Frida innan hon och Elena drar på resemånad och om bara några veckor flyger de hem till Sverige - för gott!
Sushi-häng
Det är söndag kväll och jag är äntligen hemma från skolan. Den här helgkursen har varit seg men lite givande var den nog allt. Idag hade vi practice tests inför TOEFL-provet och de var faktiskt riktigt svåra. Just nu är jag glad att jag inte planerar att göra det provet.
Helgen avslutades med att jag, Sophia, Elin och Anna G gick till den mysiga restaurangen Sushi Samba. Vi beställde in ett enormt sushi-fat (fick en ny favorit - sweet potato rolls, ni som gillar sweet potato fries måste testa det!) och där satt vi och snackade hela kvällen. Vi fick höra när Annas sammanfattade hennes resemånad från en massa fantastiska delar av USA, lagom avundsjuk man blev. Ja det var ett bra slut på helgen och nu är det hög tid för mig att sova för imorgon väntar jobb igen. Sweet dreams!
Helgen avslutades med att jag, Sophia, Elin och Anna G gick till den mysiga restaurangen Sushi Samba. Vi beställde in ett enormt sushi-fat (fick en ny favorit - sweet potato rolls, ni som gillar sweet potato fries måste testa det!) och där satt vi och snackade hela kvällen. Vi fick höra när Annas sammanfattade hennes resemånad från en massa fantastiska delar av USA, lagom avundsjuk man blev. Ja det var ett bra slut på helgen och nu är det hög tid för mig att sova för imorgon väntar jobb igen. Sweet dreams!
"Shuttlebussen" från skolan
Här hittar ni det
Jo man tackar
Fick tillbaka pengarna för biljetten till nyårseventet efter lite tjat. Måste säga att de hade riktigt bra service och var väldigt tillmötesgående nu i efterhand. Och vem tackar inte nej till lite extra pengar? Så , vad kan man hitta på för 110 dollar?!
För övrigt ligger jag & Sophia just nu i varsin säng i vårt rum på campus och håller på att dö av uttråkhet. Idag skulle vi vara i skolan 9am - 9pm men vi slutade vid 7 så vi började kolla upp tåg in till stan för suget efter att gå ut blev bara större och större när alla uppdaterade om allt som hände där borta. Men vi bestämde oss för att det nog är bäst att stanna här, vi vågar inte riskera att inte komma tillbaka och i så fall missa sista dagen imorgon höhö. Så jag säger väl godnatt och taggar inför en ny skoldag...
Upcoming: weekend course
Tudeluu,
Idag vaknade jag kl 6 helt klarvaken så jag gick upp och packade färdigt inför Long Island-trippen i helgen. Sedan jobbade jag, tog M till skolan och var sedan tvungen att komma hem med bilen till Joseph. Så istället för gym blev det lite träning i mitt rum med träningvideos som Johanna postade på sin blogg för ett tag sen. Sjukt jobbigt ju!! Och supersmidigt , man hinner svettas rejält på 25 min.
Nu har jag åkt in till stan och ska snart träffa PK för brunch och catch up, han har varit i Indien och senast vi sågs var nog i november.
Sedan åker Sophia & jag ut till Long Island på helgkurs. Det verkar bli långa intensiva dagar men det är skönt att det bara är en helg och sen har man sina credits.
Vi hörs senare.Ttrevlig helg!
Skolkillen
15 maj 2013
Yes, rubriken visar datumet då jag kommer hem. Beslutet är fattat. Jag följer magkänslan. Jag kommer SÅ ångra mig (ångrade mig sekunden efter att jag klickat på "submit") och kommer hata mig själv efter det här. Jag som för några veckor sedan satt och skrev in alla uppgifter för att förlänga till hösten. Jag var helt hundra. Men sedan hände något och som sagt, innerst inne känns detta bäst.
Jag får helt enkelt tvinga mig själv att ta mig ur den här lilla bubblan som man lever i här borta, och inse att verkligheten är på väg ifatt mig. Det är lite som att leva i en låtsavärld, utan några måsten eller ansvar. Som mina fina au pair-tjejer sa igår, att tiden står ju faktiskt stilla här. Dels för att det händer så mycket så tiden bara springer förbi, det är läskigt hur fort en månad går här. Och dels för att man som au pair inte "kommer någonstans" karriärsmässigt. Och det går inte att spara pengar. Så det vore helt och hållet för nöjes skull jag skulle stanna. Jag vet att man träffar mycket människor och binder kontakter som man kan ha nytta av i framtiden, men nej, nu har jag bestämt mig. Dags att ta nästa kliv framåt.
Och jag ser verkligen fram emot en sommar med alla nära och kära för det saknade jag förra året! Men nu ska jag se till att njuta fullt ut av varje dag jag har kvar här. Det är ju faktiskt några månader.
Jag får helt enkelt tvinga mig själv att ta mig ur den här lilla bubblan som man lever i här borta, och inse att verkligheten är på väg ifatt mig. Det är lite som att leva i en låtsavärld, utan några måsten eller ansvar. Som mina fina au pair-tjejer sa igår, att tiden står ju faktiskt stilla här. Dels för att det händer så mycket så tiden bara springer förbi, det är läskigt hur fort en månad går här. Och dels för att man som au pair inte "kommer någonstans" karriärsmässigt. Och det går inte att spara pengar. Så det vore helt och hållet för nöjes skull jag skulle stanna. Jag vet att man träffar mycket människor och binder kontakter som man kan ha nytta av i framtiden, men nej, nu har jag bestämt mig. Dags att ta nästa kliv framåt.
Och jag ser verkligen fram emot en sommar med alla nära och kära för det saknade jag förra året! Men nu ska jag se till att njuta fullt ut av varje dag jag har kvar här. Det är ju faktiskt några månader.
Catching up
Det är skönt med rutiner igen. Och konstigt nog känner jag nästan inte någon jetlag alls. Igår hade jag en vanlig jobbdag och jag hann även med två träningspass. Jag är riktigt taggad nu efter att slarvat i typ tre veckor. Och det kändes idag vill jag lova, jag är knappt kapabel till att röra mig! Så tråkigt hur fort man tappar konditionen bara. Men nu ska jag hålla igång regelbundet.
Direkt efter gymmet slängde jag mig i bilen och åkte till färjan. Det kändes bra att sätta sin fot på Manhattan igen hihi. Jag åkte upp till Upper West Side. Hade fått hänvisningar av Anna till 69 st & Columbus Ave och där hittade jag Magnolia Bakery och tre söta tjejor. Väldigt mysig kväll med massor av tjejsnack att ta igen!
Åh förresten, senare idag kommer jag avslöja vad beslutet blev. Det står fortfarande typ still i hjärnan men idag är deadlinen, så... Det är bara att bestämma sig.
Direkt efter gymmet slängde jag mig i bilen och åkte till färjan. Det kändes bra att sätta sin fot på Manhattan igen hihi. Jag åkte upp till Upper West Side. Hade fått hänvisningar av Anna till 69 st & Columbus Ave och där hittade jag Magnolia Bakery och tre söta tjejor. Väldigt mysig kväll med massor av tjejsnack att ta igen!
Åh förresten, senare idag kommer jag avslöja vad beslutet blev. Det står fortfarande typ still i hjärnan men idag är deadlinen, så... Det är bara att bestämma sig.
Det stora beslutet...
Satt och skrev på flygplanet, ganska bra tillfälle att tänka igenom alla val i livet höhö…
Såhär går tankarna i mitt huvud just nu:
En av anledningarna till att jag åkte hem nu i januari var att jag i princip hade bestämt mig för att förlänga au pair-kontraktet ett halvår (i samma familj). Jag känner mig inte i närheten av färdig med New York, jag vill uppleva mer, jag känner att jag har ett liv här nu som jag vill fortsätta med ett tag. Sex månader är inte lång tid så det kommer inte hända så mycket där hemma, allt finns kvar där - oavsett om jag kommer hem i april eller oktober. Men att bo i New York City är ingen möjlighet som kommer tillbaka så himla lätt, och att dessutom få bo här på ett så billigt sätt. Jag har ju tänkt att, jag skulle vilja stanna i NY men inte som just au pair, men när jag tänker efter så känns det inte riktigt som jag har ett typiskt au pair-liv. Jag jobbar inte allt för mycket, mina värdföräldrar är jättebra, förstående, flexibla etc. Jag får resa med dem och uppleva massor. Så då kan man stå ut med ett inte alltid jätteroligt jobb, för att få uppleva staden och allt här omkring på sin fritid.
Så då bestämde jag mig för att åka hem nu, dels för att det skulle dröja ytterligare nio månader innan jag kommer hem för gott, dels för att känna efter hemifrån Sverige hur jag känner och om jag kunde bli något klokare.
Hur känner jag nu då efter att ha varit hemma två veckor? De första dagarna kände jag att nej gud, Borås är inte min stad och jag vill bara tillbaks och jag skulle kunna stanna i flera år i New York. Men några dagar innan jag skulle åka tillbaka, så hände något. Jag vet inte vad som flög i mig men jag fick bara en sån där känsla att jag vill komma hem snart ändå. Och ta tag i mitt liv. Plötsligt när jag tänkte igenom allt jag upplevt så kände jag mig ganska färdig och nöjd ändå. På ett år hinner man uppleva alla årstider, alla amerikanska högtider, man träffar oerhört mycket människor…
Självklart kommer jag uppleva ännu mer om jag stannar längre men jag har ändå en känsla av att sommaren här kommer bli ganska lik den förra, bortsett från alla resor jag gjorde. Det är just det som blir den stora skillnaden. Jag hade sparat pengar innan jag kom hit som jag hade bestämt att jag skulle spendera under ett år, jag planerade in vilka resor jag skulle göra osv. Jag vill inte ta mer från mina sparpengar till sånt jag inte hade tänkt från början. Så jag kommer få leva på veckolönen resten av tiden i princip. Och kanske inte åka på en enda resa. Frågan är om det är värt det. Att leva snålt i New York… När jag kan åka hem och tjäna pengar och göra annat roligt någon annanstans… Åh varför kan man inte vara på flera ställen samtidigt?!
En annan skillnad är att tjejerna jag kommit så himla nära inte kommer att vara kvar. Och jo jag vet, det kommer nya au pairer, och man träffar nytt folk. Men det är ändå en "risk" jag måste ta, att det inte kommer komma människor som jag kommer lika bra överens med som de jag träffat hittills. Det är ju till stor del tack vare tjejerna här som jag har haft så kul som jag har.
En annan faktor som spelar in är min resemånad. Stannar jag till oktober hinner jag inte utnyttja ens halva min resemånad (som man måste ta i slutet av sin au pair-period) för jag har bestämt mig för att skriva högskoleprovet som är den 26 okt. Det får mig också att bara vilja stanna fram till april och ha en hel månad efter det till att resa.
Gud det här blev en hel novell men jag ville få ur mig lite tankar. Jag vet att det är andra au pairer som läser det här så kom mer än gärna med tips och råd om hur ni skulle tänkt. Och just det, det jobbigaste av allt: om jag inte ska förlänga måste jag önska hemresedatum SENAST 24 JANUARI. Haha, alltid ute i sista minuten, jaaapp! Jag önskar jag var synsk och kunde se vilket alternativ som skulle gynna mig mest. Men jag får helt enkelt, som jag skrev tidigare, följa min magkänsla.
Såhär går tankarna i mitt huvud just nu:
En av anledningarna till att jag åkte hem nu i januari var att jag i princip hade bestämt mig för att förlänga au pair-kontraktet ett halvår (i samma familj). Jag känner mig inte i närheten av färdig med New York, jag vill uppleva mer, jag känner att jag har ett liv här nu som jag vill fortsätta med ett tag. Sex månader är inte lång tid så det kommer inte hända så mycket där hemma, allt finns kvar där - oavsett om jag kommer hem i april eller oktober. Men att bo i New York City är ingen möjlighet som kommer tillbaka så himla lätt, och att dessutom få bo här på ett så billigt sätt. Jag har ju tänkt att, jag skulle vilja stanna i NY men inte som just au pair, men när jag tänker efter så känns det inte riktigt som jag har ett typiskt au pair-liv. Jag jobbar inte allt för mycket, mina värdföräldrar är jättebra, förstående, flexibla etc. Jag får resa med dem och uppleva massor. Så då kan man stå ut med ett inte alltid jätteroligt jobb, för att få uppleva staden och allt här omkring på sin fritid.
Så då bestämde jag mig för att åka hem nu, dels för att det skulle dröja ytterligare nio månader innan jag kommer hem för gott, dels för att känna efter hemifrån Sverige hur jag känner och om jag kunde bli något klokare.
Hur känner jag nu då efter att ha varit hemma två veckor? De första dagarna kände jag att nej gud, Borås är inte min stad och jag vill bara tillbaks och jag skulle kunna stanna i flera år i New York. Men några dagar innan jag skulle åka tillbaka, så hände något. Jag vet inte vad som flög i mig men jag fick bara en sån där känsla att jag vill komma hem snart ändå. Och ta tag i mitt liv. Plötsligt när jag tänkte igenom allt jag upplevt så kände jag mig ganska färdig och nöjd ändå. På ett år hinner man uppleva alla årstider, alla amerikanska högtider, man träffar oerhört mycket människor…
Självklart kommer jag uppleva ännu mer om jag stannar längre men jag har ändå en känsla av att sommaren här kommer bli ganska lik den förra, bortsett från alla resor jag gjorde. Det är just det som blir den stora skillnaden. Jag hade sparat pengar innan jag kom hit som jag hade bestämt att jag skulle spendera under ett år, jag planerade in vilka resor jag skulle göra osv. Jag vill inte ta mer från mina sparpengar till sånt jag inte hade tänkt från början. Så jag kommer få leva på veckolönen resten av tiden i princip. Och kanske inte åka på en enda resa. Frågan är om det är värt det. Att leva snålt i New York… När jag kan åka hem och tjäna pengar och göra annat roligt någon annanstans… Åh varför kan man inte vara på flera ställen samtidigt?!
En annan skillnad är att tjejerna jag kommit så himla nära inte kommer att vara kvar. Och jo jag vet, det kommer nya au pairer, och man träffar nytt folk. Men det är ändå en "risk" jag måste ta, att det inte kommer komma människor som jag kommer lika bra överens med som de jag träffat hittills. Det är ju till stor del tack vare tjejerna här som jag har haft så kul som jag har.
En annan faktor som spelar in är min resemånad. Stannar jag till oktober hinner jag inte utnyttja ens halva min resemånad (som man måste ta i slutet av sin au pair-period) för jag har bestämt mig för att skriva högskoleprovet som är den 26 okt. Det får mig också att bara vilja stanna fram till april och ha en hel månad efter det till att resa.
Gud det här blev en hel novell men jag ville få ur mig lite tankar. Jag vet att det är andra au pairer som läser det här så kom mer än gärna med tips och råd om hur ni skulle tänkt. Och just det, det jobbigaste av allt: om jag inte ska förlänga måste jag önska hemresedatum SENAST 24 JANUARI. Haha, alltid ute i sista minuten, jaaapp! Jag önskar jag var synsk och kunde se vilket alternativ som skulle gynna mig mest. Men jag får helt enkelt, som jag skrev tidigare, följa min magkänsla.
Back to reality
Så skönt att vara "hemma". Flygresan var inte den roligaste. I Bryssel stod det på skärmarna med alla flighter att min flight hade en annan gate än vad min biljett sa och jag frågade tre stycken men alla sa olika och hänvisade mig till någon annan hela tiden. Kände mig inte alls bra bemött. Sånt gör mig irriterad och dessutom var jag jättestressad. Sedan var den flighten mer än en timme försenad och jag satt där och var hungrig, irriterad och ville bara åka. Väl framme i Newark var det ju alla tusentals säkerhetskontroller. Tacka vet jag inrikesflyg i USA! Stackars Joseph hade väntat på flygplatsen i två timmar på mig. Men nu är man hemma och jag ska hoppa på ett jobbpass redan nu om en liten stund.
@ Landvetter
Då var det dags. Sitter på flygplatsen nu och väntar på att få gå på planet. Jag mellanlandar i Bryssel, samma som på vägen hit. Sedan väntar en lång flight till Newark, men jag tror (hoppas) jag kommer kunna sova för jag sov bara drygt en timme inatt. Låg och funderade på hur jag ska göra med resterande tid i USA. Förlänga sex månader? Eller åka hem när året är slut? Hur ska man kunna bestämma en sådan sak?! Jag ska sitta på planet och skriva en lista med fördelar och nackdelar och jag kommer även blogga om mina tankar...
Vi hörs senare!
Vi hörs senare!
Decisions
Näst sista dagen hemma i Sverige nu. Jag har haft en helt underbar vistelse och även om det känns jobbigare än någonsin att lämna alla vänner så känner jag mig redo för att fortsätta mitt äventyr på andra sidan Atlanten. När jag kommer tillbaka är det dock en massa svåra beslut som ska tas och jag är minst sagt kluven angående dessa. Får väl följa min magkänsla och hoppas att det känns rätt sen.
Snart lovar jag att uppdatera som vanligt igen! Kram på er
Alla i NY åker segway, eller, subway?
Har varit hos farmor och farfar idag och ätit julmat och druckit julmust. En månad försent men den som väntar på nåt gott...
Jag berättade om hur min vardag i New York ser ut och min kusin Elis utbrister:
- Åh åker du subway?! Gör alla det?
Jag berättade om hur min vardag i New York ser ut och min kusin Elis utbrister:
- Åh åker du subway?! Gör alla det?
- Ja, eller många åker ju taxi men det är alltid så mycket trafik så det smidigaste är subway.
- Är det kul?!
- Är det kul?!
- Öh, kul och kul...
- Farfar, hörde du det? Sara åker subway i USA! Det är en sån som Fredde i Solsidan åker.
Han ställer sig upp och demostrerar.
- Nej Elis... Det där är segway!!
Han ställer sig upp och demostrerar.
- Nej Elis... Det där är segway!!
Catch up
Efter en långpromenad med Linn i förmiddags har jag hängt på Viskan hela dagen (måste erkänna att jag verkligen saknat det!). Först med G och nu ikväll med fina Maria! Det är full rulle dessa dagar och så himla kul att träffa alla. Igår gick vi ut, det slutade på Wisers där jag fick se en hel del bekanta och saknade ansikten. Och imorgon drar jag och mamma ner till Lund för att hälsa på storebrorsan och se hans nya crib.
Gick lös framför webbkameran när jag såg att färgerna blir normala här vilket de inte blir i mitt rum i New York
Home Sweet Home
GOT YA! Jag är i Sverige!! Det blev ganska spontant bestämt, för ca en månad sedan berättade min värdmamma att jag skulle få ledigt två veckor i januari då hennes föräldrar skulla komma på besök. Hon sa att jag gärna fick åka ut och resa då om jag ville. Efter lite funderingar fram och tillbaka bokade jag flyget till Sverige och efter att jag gjort det längtade jag mer och mer för varje dag och så i tisdags åkte jag äntligen. Igår kom jag fram och träffade mamma på Landvetter. Första gången på nästan nio månader - helt ofattbart men underbart.
Så nu har jag två veckor här hemma i Borran så jag kommer förhoppningsvis hinna catcha upp med alla saknade människor. Nu ikväll lyckades jag, med hjälp från Carro (den enda som visste om hemligheten) överraska tjejgänget. Den minen när jag klev in i rummet där de stod, den skulle jag vilja ha på film! Det var den bästa kvällen på riktigt riktigt länge.
Bloggen kommer väl förmodligen lida under dessa veckor men sedan är jag tillbaka. Ta hand om er!!
Så nu har jag två veckor här hemma i Borran så jag kommer förhoppningsvis hinna catcha upp med alla saknade människor. Nu ikväll lyckades jag, med hjälp från Carro (den enda som visste om hemligheten) överraska tjejgänget. Den minen när jag klev in i rummet där de stod, den skulle jag vilja ha på film! Det var den bästa kvällen på riktigt riktigt länge.
Bloggen kommer väl förmodligen lida under dessa veckor men sedan är jag tillbaka. Ta hand om er!!
Tea time
Dead Man Down
Här är trailern till filmen som min host dad filmade i somras. Det är lite häftigt att känna igen en del av scenerna och veta att man faktiskt varit där. Det verkar dessutom bli en riktigt bra film. Vad tycker ni?
Pics
Vart tog den här veckan vägen? Det känns som Johanna kom igår, och nu ska hon helt plötsligt åka hem imorgon. Kommer sakna henne massor! Vi som pratat om detta så länge och nu är det över... Men vi har hunnit med riktigt mycket och fått många fina minnen! Nu ikväll kollade vi på Skyfall och åt chinamat i min säng. Jag borde sova nu eftersom jag inte mår så bra men vill bara slänga in lite bilder från Central Park i torsdags och Top of the Rock som vi åkte upp i igår kväll. Vi spenderade hela dagen med att gå runt i stan och shoppa massor, sen åt vi middag på Vapiano på Union Square med Sophia och efter det drog vi till Rockefeller. Det var sista dagen som Empire State Building hade sin rödgröna julbelysning så det var mäktigt att se där uppifrån.
När vi passerade Lavo var jag på väg in av ren vana men kom på att jag tagit fel på tiden 12 timmar..
Alla dessa självutlösar-bilder, haha
Sjuk
Tråkigt nog har man gått och blivit sjuk. Johanna har känt sig febrig i ett par dagar och nu blev det min tur. Så idag stannar jag i sängen hela dagen. Inatt trodde jag att jag skulle frysa till döds, trots att jag hade tre långärmade tröjor, två par byxor och tre täcken. Och så drömde jag en massa stressande feber-mardrömmar, ni vet när man vaknar kallsvettig och allt bara snurrar. Otur att det kom nu när det är sista dagen Johanna är här men vi får vara glada att det inte kom tidigare. Så denna veckan lär med andra ord bli lugn. Det kommer inte hända något speciellt alls. Boring... Hoppas allt är bra med er!
Mellandagsrea
Fyndade i Soho häromdagen. Här är några kap från Topshop, Necessary Clothing samt H&M Trend
