thenewyorker

Åh vad jag hatar avsked. Att säga hejdå till alla fina människor som jag kommit så nära och som jag träffat regelbundet under ett helt år, det var betydligt värre än jag hade trott. Att skicka ut sms till alla kontakter och säga att jag inte längre är tillgänglig på mitt nummer, och få sms tillbaka med så fina ord!
Det här känns overkligt. Men det känns bra på samma gång. Jag känner mig någonstans där inne redo att komma hem.

De här dagarna har jag spenderat med Johanna som bodde i Philadelphia förra året. Hon är på återbesök i USA och kom till New York över en natt. Mysigt!

Ikväll är det min absolut sista kväll här. Det är inte helt bestämt hur jag ska tillbringa den men det kommer for sure bli med folk jag tycker mest om!!!

Imorgon kväll sticker jag. Ses på torsdag Borran!

Som ni nog förstår prioriterar jag andra saker än bloggen denna sista tiden. Jag lever verkligen ut dagarna till max, jag pendlar mellan Annas lägenhet och Toms (beroende på vem som bor närmast ifrån efterfesten typ haha). Fina Elin som åkte hem för en månad sedan är tillbaka på besök så vi hittar på en massa roligt. Hänger runt i parkerna (då vädret har varit toppen), shoppar det sista som står på våra listor, går ut kanske lite för mycket (men dessa utgångar har varit i världsklass!), äter god mat, har synat ett par kändisar, och det har t.o.m. blivit någon springtur i Central Park. Den här veckan och helgen kan ha varit den bästa någonsin, och då har jag ändå mer än en vecka kvar!!

Nu har jag varit hemma på Staten Island, förmodligen för allra sista gången, och packat om lite osv. Jag tog även farväl av min SI buddy Ivan som har ställt upp oberäkneliga gånger och kört mig hit och dit.

Här är största delen av mina kläder. Jag tackar gudarna för vacuumpåsar. Världens bästa uppfinning!

Gud vad mycket blandade känslor och tankar som går i mitt huvud nu. Det känns SÅ bra att vara tillbaka i New York City - pulsen, det enkla gatusystemet, tunnelbanan som man snart borde kunna ta sig runt med med förbundna ögon, det enkla sättet att få tag på taxi, och för att inte tala om alla människor. Jag trodde jag skulle tycka det var skönt att komma bort från rusningen (även om de städer jag besökt nu också är storstäder men det var inte alls samma folkmassor överallt), men jag kände bara att jag saknade rushen och de stressade människorna. Jag trivs så himla bra i NYC. Det här är min stad.
Samtidigt har jag ångest för att detta äventyret är över riktigt riktigt snart. Jag har mitt liv här nu och det känns på något sätt som att livet ska ta slut. (?)
Men på samma gång kan jag inte vänta tills jag kommer hem till Sverige och får träffa alla där hemma som jag saknar något oerhört.
Ja, ena minuten kan jag sitta och le och njuta av just det tillfället jag är i för stunden, medan jag nästa minut får panik och bara vill gråta för att jag inte är redo att lämna det här. Och plötsligt får jag en släng av hemlängtan för att jag vet att det är så nära.
Idag har jag dessutom tömt mitt rum och badrum helt och hållet. Nu ligger kläderna och prylarna nerpackade i två stora resväskor, och lite har jag tryckt ner i min carry on som jag har bredvid mig här på färjan. De två kommande veckorna ska spenderas på heltid på Manhattan! Annas värdfamilj låter mig bo i deras andra lägenhet där Anna ska bo nu när familjens nya au pair har anlänt. Så jag ska bli roomie med Anna på UES, perfecto!!
Nu ska jag göra mitt bästa för att njuta och tänka positivt de absolut sista veckorna. Om exakt 14 dagar är jag på väg till JFK för att lämna USA. Ses snart Sverige...