thenewyorker

Yes, rubriken visar datumet då jag kommer hem. Beslutet är fattat. Jag följer magkänslan. Jag kommer SÅ ångra mig (ångrade mig sekunden efter att jag klickat på "submit") och kommer hata mig själv efter det här. Jag som för några veckor sedan satt och skrev in alla uppgifter för att förlänga till hösten. Jag var helt hundra. Men sedan hände något och som sagt, innerst inne känns detta bäst.
Jag får helt enkelt tvinga mig själv att ta mig ur den här lilla bubblan som man lever i här borta, och inse att verkligheten är på väg ifatt mig. Det är lite som att leva i en låtsavärld, utan några måsten eller ansvar. Som mina fina au pair-tjejer sa igår, att tiden står ju faktiskt stilla här. Dels för att det händer så mycket så tiden bara springer förbi, det är läskigt hur fort en månad går här. Och dels för att man som au pair inte "kommer någonstans" karriärsmässigt. Och det går inte att spara pengar. Så det vore helt och hållet för nöjes skull jag skulle stanna. Jag vet att man träffar mycket människor och binder kontakter som man kan ha nytta av i framtiden, men nej, nu har jag bestämt mig. Dags att ta nästa kliv framåt.

Och jag ser verkligen fram emot en sommar med alla nära och kära för det saknade jag förra året! Men nu ska jag se till att njuta fullt ut av varje dag jag har kvar här. Det är ju faktiskt några månader.