thenewyorker

Idag firar jag ett helt år i USA. Fattar ni? Det gör inte jag. Vad hände egentligen med tiden?

Om jag blickar tillbaka på det här året så har jag oberäkneliga minnen från många olika platser i USA och med olika människor. Jag är så otroligt tacksam och glad över allt jag upplevt, hur mycket jag utvecklats och över alla fantastiska personer jag träffat och lärt känna. Jag ångrar inte det här en sekund. Att åka som au pair har varit det bästa beslut jag tagit.

 

Idag har jag helt och hållet flyttat ut från mitt rum. Jag kommer ju tillbaka till NY om två veckor men jag ska förmodligen inte bo något alls hos familjen då.

Efter utflyttningen åkte jag och tog en fika med PK och vi smed planer för LA. Kan ni fatta att han låter mig bo hos honom där, helt gratis! Världens snällaste.

Sedan var det lite hejdå-middag med Essie och Anna och vi fick även se en skymt av en filminspelning på Union Square. London Calling var tydligen filmens namn.

 

Nu ringde jag precis och bokade taxi till flygplatsen imorgon bitti. Carrie hade erbjudit sig att försöka hitta någon skjuts åt mig men jag sa att Ivan skulle köra mig, som han hade lovat. Nu hörde han dock av sig och sa att han varit med i en bilolycka så hans bil är en enda skrothög. Så det blir bara att ta en cab och betala typ 70 dollar... Kul. Men huvudsaken är att Ivan är oskadd vilket han är.

Med det säger jag godnatt och hoppas jag kan få mig åtminstone fem timmars sömn. Vi får se när vi hörs härnäst! Kram