thenewyorker

Ett inlägg till orkar jag nog skriva innan jag somnar. Jag får ju stå för vad jag lovat. Jo, mitt frisörbesök igår hade jag verkligen fasat inför. Jag har varit nervös för att gå och klippa mig ända sedan jag kom till USA. Efter att ha gått hos samma frisör i fem år så är hon den enda jag litar på eftersom hon har lärt känna mitt svårhanterliga, superlockiga hår. Trodde jag. Men Carries vän, SATC-frisören som jag kallar honom, han har nu bevisat att honom kan man lita på. Vi gick till hans salong Vanity, superfräsch, och så fick jag en av hans kollegor, en jättetrevlig tjej. Och superduktig. Hon färgade det och klippte det ganska rejält, det var välbehövligt. Det sjuka var att hon inte ens använde plattång utan fönade det med en sån där rund borste. Jag har hört flera säga att hemligheten bakom en vacker frisyr är hur man fönar det. Nu fattade jag poängen med det. Jag blev jättenöjd. Och min värdmamma betalade det, hon är galen men så himla snäll. Hon sa att hon uppskattar att jag har ställt upp så mycket och jobbat varje dag denna veckan.
Vad tycks? Jag älskar färgen.



Förresten, det där med att vi inte har någon mat hemma, det problemet håller nog på att lösas. Carrie ropade på mig innan, då var hon inne på en food delivery-sida och sa att hon ska börja beställa hem matvaror istället. Det gjorde min dag. Så jag fick säga allt jag ville ha och så levereras det imorgon!
Nu ska jag sova...