Embassy of The United States
Då var besöket på ambassaden avklarat. Vilken häftig upplevelse. Tänkte berätta lite om min dag ifall det är någon nyfiken blivande au pair som läser!
04.00 ringde klockan imorse och jag begav mig till tåget. 9.30 hade jag tid på ambassaden och jag kom precis i tid. Fick ställa mig i en kö 20 m från byggnaden där det stod en vakt och ropade fram en person åt gången. Jag trodde att det skulle ta lång tid men jag fick gå fram efter bara några minuter, så jag tänkte att allting säkert skulle gå fort då. Det trodde jag ja...
I alla fall, jag fick ge honom mitt pass innan jag blev insläppt, sen gick jag igenom en säkerhetskontroll innan jag fick gå ut och in i en annan byggnad. Där kom jag in till det stora väntrummet, där man har hört att man kan få sitta i timtal och vänta! Jag fick en nummerlapp och satte mig och väntade. Det är konstigt att man är så himla nervös trots att man är säker på att man har med sig allting. Men jag var inte den enda nervösa där, det märktes! Folk tappade sina papper, förstod inte vad kvinnan i receptionen sa, vissa blev nekade för att de inte hade tillräckligt med frimärken på sina kuvert osv. Men jag klarade mig!
Det tog säkert en timme innan det blev min tur. Jag gav mitt pass och alla papper till kvinnan i luckan, sen var det bara att slå sig ner igen och fortsätta vänta. Efter ytterligare en timme ropades mitt namn upp och jag fick gå fram och göra min "intervju" som bestod av tre enkla frågor samt att lämna fingeravtryck.
Så, det var det. Fick äntligen gå ut till min stackars mamma som hade fått vänta utanför. Sen gick vi på stan en stund innan det var dags att ta tåget hem. Nu ska jag bara vänta in mitt visum som ska komma nästa vecka.
Jag köpte den första presenten till Maximilian! Åh jag känner på mig att jag kommer skämma bort den ungen. Har redan flera saker som jag har bestämt att ge till honom.
04.00 ringde klockan imorse och jag begav mig till tåget. 9.30 hade jag tid på ambassaden och jag kom precis i tid. Fick ställa mig i en kö 20 m från byggnaden där det stod en vakt och ropade fram en person åt gången. Jag trodde att det skulle ta lång tid men jag fick gå fram efter bara några minuter, så jag tänkte att allting säkert skulle gå fort då. Det trodde jag ja...
I alla fall, jag fick ge honom mitt pass innan jag blev insläppt, sen gick jag igenom en säkerhetskontroll innan jag fick gå ut och in i en annan byggnad. Där kom jag in till det stora väntrummet, där man har hört att man kan få sitta i timtal och vänta! Jag fick en nummerlapp och satte mig och väntade. Det är konstigt att man är så himla nervös trots att man är säker på att man har med sig allting. Men jag var inte den enda nervösa där, det märktes! Folk tappade sina papper, förstod inte vad kvinnan i receptionen sa, vissa blev nekade för att de inte hade tillräckligt med frimärken på sina kuvert osv. Men jag klarade mig!
Det tog säkert en timme innan det blev min tur. Jag gav mitt pass och alla papper till kvinnan i luckan, sen var det bara att slå sig ner igen och fortsätta vänta. Efter ytterligare en timme ropades mitt namn upp och jag fick gå fram och göra min "intervju" som bestod av tre enkla frågor samt att lämna fingeravtryck.
Så, det var det. Fick äntligen gå ut till min stackars mamma som hade fått vänta utanför. Sen gick vi på stan en stund innan det var dags att ta tåget hem. Nu ska jag bara vänta in mitt visum som ska komma nästa vecka.
Jag köpte den första presenten till Maximilian! Åh jag känner på mig att jag kommer skämma bort den ungen. Har redan flera saker som jag har bestämt att ge till honom.
Kommentarer
Trackback
