Funderingar
Utifrån det jag skriver kanske det verkar som au pair-livet är en dans på rosor. Men så är det inte. Okej, de största problemen jag har är väl typ att dagarna (läs: helgerna) går för fort, att jag får ångest när jag inte hinner skypa med alla där hemma så mycket som jag vill, att jag fortfarande känner mig obekväm med att gå och rota i familjens kylskåp, att killen blir rasande, att jag plötsligt får reda på att jag är ledig resten av dagen när jag stressat och kämpat hela förmiddagen för att hinna med alla ärenden som jag inte skulle hinna efter jobbet - herregud vilka bekymmer va!
Men en grej som jag stör mig på är folk som är lata! Igår t.ex. bad min värdmamma mig om att åka till vårdcentralen och hämta upp ett formulär till Maximilian. Det skulle jag ju vara tvungen att göra på min lediga tid för det hade varit krångligt att ta med honom. Så efter jag kommit hem från gymmet gjorde jag mig i ordning för att åka. Det var onsdag vilket betyder att hon jobbar hemifrån, men nu låg hon i soffan och tittade på film. Jag kände bara, hade inte hon kunnat göra det då? Egentligen. Inte för att jag hade något planerat.
Och det händer ofta att hon sitter och gör något annat än att jobba när jag är hemma och passar honom. Och igår imorse när jag kom upp på övervåningen var pappan hemma. Han klädde på M, han tog ner honom till tv:n, han frågade vad han ville ha till frukost (som jag redan höll på med i köket) så varför skulle jag ens jobba? Sen kom C också ner så jag kände mig bara i vägen. Det känns som de vill ha mig runt omkring så att jag finns nära till hands. Och att de vill ha en au pair för att kunna sitta och dricka vin eller läsa en bok i lugn och ro. Visst det är upp till dem men jag blir lite irriterad ibland när jag vet att jag hade kunnat göra något annat.
Idag ska vi, helt plötsligt, till Philly så jag missar au pair-mötet imorgon, min lediga dag idag och förmodligen en grej vi hade planerat på söndag.
Visserligen gav C mig ledigt resten av dagen igår när jag kom hem med killen. Så hon är ganska bra på att förstå, samtidigt som det ibland känns som att de bara tänker på sig själva. Så igår åkte jag in till city. Bilder kommer senare, för nu ska vi till Philly som sagt.
Kram!
Men en grej som jag stör mig på är folk som är lata! Igår t.ex. bad min värdmamma mig om att åka till vårdcentralen och hämta upp ett formulär till Maximilian. Det skulle jag ju vara tvungen att göra på min lediga tid för det hade varit krångligt att ta med honom. Så efter jag kommit hem från gymmet gjorde jag mig i ordning för att åka. Det var onsdag vilket betyder att hon jobbar hemifrån, men nu låg hon i soffan och tittade på film. Jag kände bara, hade inte hon kunnat göra det då? Egentligen. Inte för att jag hade något planerat.
Och det händer ofta att hon sitter och gör något annat än att jobba när jag är hemma och passar honom. Och igår imorse när jag kom upp på övervåningen var pappan hemma. Han klädde på M, han tog ner honom till tv:n, han frågade vad han ville ha till frukost (som jag redan höll på med i köket) så varför skulle jag ens jobba? Sen kom C också ner så jag kände mig bara i vägen. Det känns som de vill ha mig runt omkring så att jag finns nära till hands. Och att de vill ha en au pair för att kunna sitta och dricka vin eller läsa en bok i lugn och ro. Visst det är upp till dem men jag blir lite irriterad ibland när jag vet att jag hade kunnat göra något annat.
Idag ska vi, helt plötsligt, till Philly så jag missar au pair-mötet imorgon, min lediga dag idag och förmodligen en grej vi hade planerat på söndag.
Visserligen gav C mig ledigt resten av dagen igår när jag kom hem med killen. Så hon är ganska bra på att förstå, samtidigt som det ibland känns som att de bara tänker på sig själva. Så igår åkte jag in till city. Bilder kommer senare, för nu ska vi till Philly som sagt.
Kram!
Trackback
