thenewyorker

Det går verkligen inte att jämföra ett liv här med ett liv hemma i Borås. Det är så sjukt mycket som skiljer. På ett sätt känner jag mig som en annan person här, men samtidigt tycker jag inte att jag har förändrats ett dugg. Nu har jag ju visserligen inte varit här så himla länge än.

Hemma ringde klockan på morgonen och jag visste att jag skulle spendera oftast 10 timmar eller mer på ICA Byttorp... Här ringer klockan och det jag ska göra är att väcka en liten sötnos och ta honom till skolan eller summer camp och hämta honom några timmar senare. Sedan ska han bli passad i några timmar innan föräldrarna kommer hem, och då försöker vi oftast hitta på något utomhus som får tiden att gå. De dagar vi är inomhus brukar han bara vilja se på tv eller spela spel på sin iPad och då sätter jag mig och gör något annat. Han är väldigt bra på det viset då han inte behöver bli underhållen så mycket. Han tröttnar fort när vi leker men framför tv:n kan han sitta en hel dag. Dock försöker vi ju att ha honom där så lite som möjligt. Men det är bra när man är trött, att bara kunna sätta honom där!

På fredagar är jag oftast ledig (yes ica B-kollegor, ni läser rätt. Men jag tänker på er ibland när det är eftermiddag hemma och rusning i butiken!) och helgerna varierar men jag är ledig fler helger än jag jobbar. Och mina host parents är väldigt anpassningsbara och brukar fråga om jag har några planer under den kommande veckan osv. Som jag tidigare nämnt kan de ge mig ledigt resten av dagen helt plötsligt, så det ska jag ju inte klaga på, men ibland är det även åt andra hållet att de ber mig jobba extra med väldigt kort varsel.
Idag är ett typiskt exempel, från början skulle jag jobba 12-6, sen ändrades det till 3-6 men de kom inte hem med grabben förrän 5 och då la dem honom i soffan för han hade somnat i bilen. Sen var de iväg en timme och när de kom hem åt vi middag ihop. Och så nu ikväll frågade de om jag kunde passa M för de kände för att gå ut. Så jag börjar kl 9 igen. Visst, det är lite jobbigt ibland med alla spontana förändringar men än så länge tycker jag det funkar väldigt bra. Man lär sig att ge och ta.
(And as we speak, precis nu ropade min host dad: Sara, never mind, Carrie's tired. We're staying home.)

 

Två bilder från i lördags