Min värdfamilj
Jag åker genom fömedlingen Cultural Care Au Pair. Ansökan tog en evighet att göra, jag ville ju besvara alla frågor så noggrant och utförligt som möjligt. När jag nästan var färdig gick jag på ett informationsmöte där jag fick gå på en intervju. Då bestämdes en deadline så då var det bara att göra klart ansökan.
Bara några dagar efter att jag hade skickat in den fick jag kontakt med en familj! Jag blev jättenyfiken och samtidigt nervös då det stod att familjen kunde ringa till mig inom kort. De bor i Staten Island som är en av New Yorks fem stadsdelar. Bara i S.I. bor det en halv miljon invånare. Fem gånger så stort som Borran...
De har en son, Maximilian, som fyller 4 i sommar. Jag var först inställd på att ta hand om minst två barn, och tänkte att det inte skulle "räcka" med ett, men efter att ha tänkt igenom det lite och pratat med tidigare au pairer kände jag att det nog faktiskt är tillräckligt med en unge.
Vi bestämde tid för att skypa, och det kändes riktigt bra med personkemin. De verkar jättesnälla och trevliga. Väldigt öppna och lätta att prata med. Jag fick svar på de frågor jag hade och det klickade faktiskt riktigt bra. Cultural Care hörde sedan av sig och sa att familjen hade tackat ja till mig. Jag visste att jag inte skulle kunna få möjlighet att läsa om/prata med någon annan familj om jag inte tackade nej till den här först, men jag kände ändå att det inte fanns något att tveka på, bättre än såhär (utifrån allt jag läst och hört om dem än så länge) kan det knappt bli. Det kändes helt enkelt rätt på första matchningen. Så jag tackade ja och vi bestämde avresedatum, 16/4. Vi håller mailkontakt och vi kommer troligtvis skypa fler gånger innan jag åker.
Jag ser så sjukt mycket fram emot detta!!!
Bara några dagar efter att jag hade skickat in den fick jag kontakt med en familj! Jag blev jättenyfiken och samtidigt nervös då det stod att familjen kunde ringa till mig inom kort. De bor i Staten Island som är en av New Yorks fem stadsdelar. Bara i S.I. bor det en halv miljon invånare. Fem gånger så stort som Borran...
De har en son, Maximilian, som fyller 4 i sommar. Jag var först inställd på att ta hand om minst två barn, och tänkte att det inte skulle "räcka" med ett, men efter att ha tänkt igenom det lite och pratat med tidigare au pairer kände jag att det nog faktiskt är tillräckligt med en unge.
Vi bestämde tid för att skypa, och det kändes riktigt bra med personkemin. De verkar jättesnälla och trevliga. Väldigt öppna och lätta att prata med. Jag fick svar på de frågor jag hade och det klickade faktiskt riktigt bra. Cultural Care hörde sedan av sig och sa att familjen hade tackat ja till mig. Jag visste att jag inte skulle kunna få möjlighet att läsa om/prata med någon annan familj om jag inte tackade nej till den här först, men jag kände ändå att det inte fanns något att tveka på, bättre än såhär (utifrån allt jag läst och hört om dem än så länge) kan det knappt bli. Det kändes helt enkelt rätt på första matchningen. Så jag tackade ja och vi bestämde avresedatum, 16/4. Vi håller mailkontakt och vi kommer troligtvis skypa fler gånger innan jag åker.
Jag ser så sjukt mycket fram emot detta!!!
Då var det dags
Jahaja, nu är jag också en av dem som har en blogg. Hur ska man börja?!
Anledningen till den här bloggen är att jag ska åka iväg till USA för att jobba som au pair i ett år. För att lättast hålla mina vänner och min familj i Sverige uppdaterade bestämde jag mig för att börja blogga. Jag åker den 16 april men kommer börja skriva lite redan innan avresan om hur förberedelserna går osv.
Jag hoppas på att kunna dela med mig av massor med spännande läsning och självklart en hel del bilder.
Så, då kör vi. Välkomna!
/Sara
